Litteraturkanon 2010

Så har jag då sammanställt årets böcker som jag måste läsa. Allt började för drygt två år sedan då jag insåg att det fanns en massa böcker som det är pinsamt att jag inte läst. I år ser min lista lite annorlunda ut. Den består endast av tio böcker, men för att listan ska bli komplett ska jag utöver dessa tio böcker, även läsa tio böcker av nobelpristagare jag inte redan läst. Hertha Müller har jag redan hunnit med så hon räknas inte! Jag redovisar alla böcker fem och fem som vanligt. De tio som jag här preciserar är en blandning av nya och gamla böcker som jag tycker att jag själv borde läsa.

Satansverserna – Salman Rushdie

Den mänskliga faktorn – Graham Greene

Röde orm – Frans G Bengtsson

Jerusalem – Selma Lagerlöf

Mig äger ingen – Åsa Lindeborg

Grannarna – Fredrika Bremer

Doktor glas – Hjalmar Söderberg

Fattiga riddare och stora svenskar - Klas Östergren

Guds barmhärtighet- Kerstin Ekman

Grisjakten – P C Jersild

Gott nytt läsår alla läsare!

Bild från Ålö i somras, läsandes Harry Martinssons Nässlorna blomma som var en del av förra årets kanon.

Krig mot terrorism eller terrorism mot mig?

Tack Ola Wong, för en mycket välskriven krönika i dagens SvD. Det är verkligen på tiden att vi säger: Stopp. Det räcker nu. För att stoppa terrorismen har vi infört allt från små till gigantiska inskränkningar i folks liv. FRA var det största, men det lilla, såsom idiotiska säkerhetsregler på flygplatsen, kan vara nog så kränkande. Kan någon säga mig hur stor säkerhetsrisk jag utgör när jag går ombord på ett plan med en tandkräm som är lite för stor eller en taxfree-spritflaska som inte har plomberats?

Nu ska vi alltså nakenscannas och det första jag tänker är hur mycket vi ska tvingas stå ut med för att vi väljer flyg framför tåg. För det är bara i Kina som jag har varit med om liknande säkerhetsritualer när man ska åka tåg. Kanske är dessa lagar ett led i klimathysterin? Jag menar, ska jag nakenscannas så kommer jag banne mig att ta tåget istället!

Som Wong skriver så har många av de lagar och regler som tillkommit som en del i kriget mot terrorismen snarare varit till ondo för oss i västvärlden. Förseningar med visumansökningar och misstänkliggörande av alla från Mellanöstern har satt sina spår. Folk från mellanöstern väljer allt oftare att göra affärer med Asien istället. När det tar flera veckor at få ett visum är det lätt att man tröttnar och i Kina, dit får man visum på nolltid.

Åter till säkerhetsritualerna på flygplatserna. Hela västvärldens befolkning verkar ha blivit itutade att flygplatsernas säkerhetsregler behövs, annars sprängs vi alla i luten. Alla accepterar och lyder. När en flygplats kommer med dumheten att man måste ha med sig egna påsar för sin vätska så är det självklart att man måste ut och shoppa. Varför är det ingen som vågar protestera? Även om vi inte fick rätt så ställde jag och min man till ett jädra hallabalo på Düsseldorfs flygplats när säkerhetspersonalen fick för sig att linsvätska inte var undantaget från vätskereglerna. Visst, linsvätskan for i papperskorgen, men personalen fick i alla fall något att klaga på till högre ort. Vissa anser att detta var fel av oss eftersom det inte är personalen som stiftar lagarna. Jag anser att vi gjort helt rätt, man kan inte acceptera vad som helst.

När ska man inse att kriget mot terrorismen börjar blir ett terroristkrig mot de egna medborgarna? För det är det som det börjar bli. Allt klätt med ord om skydd och säkerhet.

Året 2009 i bilder

Här är mitt år 2009 i bilder. Jag hoppas att 2010 kommer att bli ett lika händelserikt och trevligt år.

På utflykt med svärfamiljen till Gripsholm slott. Januari.

Födelsedagsfrukost från min käre make. Februari.

Bröllopsresa till Kina. Här på Himmelska fridens torg. Mars.

Bröllopsresa, här i Shanghai på The Bund. April.

Bröllopsresa, här festandes i Hong Kong där jag dansar med transvestiter på gatan i Lan Kwai Fong. April.

Bröllopsresa, äntligen vid havet på ön Hainan i södra Kina. Platsen heter Yalong Bay. April.

Bröllopsresa, här tillbaka i Peking på shoppinggatan Wangfujing. April.

Min man i väntan på bröllop i Falkenberg. Maj.

Midsommarafton på Landsort. Juni.

Semester i Riga, här i gamla stan. Juli.

Semester i Riga, här på stranden i förorten Jurmala (som betyder strand på lettiska). Juli.

Landsort och underbart väder, Själskroka. Augusti.

Sommarnatt i Stockholm, indisk restaurang på Katarina Bangata. Augusti.
1-årig bröllopsdag, Debaser. Augusti.

Minisemester på Gotland med svärfamiljen, Fårö. Svärmor 65 år. September.

God mat och somna till Idol. Oktober.

Pepparkaksbak med pepparkaksformar från både förr och nu. December.

Julafton. December.

Nyårsfin. December.

Alla lästa böcker 2009

Här utmanade jag mig själv i läsning. Resultatet blev 78 lästa böcker under 2009. Det är ungefär 1,5 böcker i veckan och får ses som ett gott resultat. Ibland har jag läst 2 böcker om dagen och ibland har en bok tagit flera veckor så det har varit en bra blandning.

Lite statistik bland mina lästa böcker:
20 böcker i min kanon
25 böcker är recenserade i feministbiblioteket
8 böcker var på andra språk än svenska, 5 på engelska och 3 på tyska
13 nobelpristagare
19 deckare

Samtliga böcker:
Pär Lagerkvist Bödeln, Jutta Ditfurth Ulrike Meinhof, Jessica Valenti Full frontal feminism, Susan Faludi Den amerikanska mardrömmen, Mats-Eric Nilsson Den hemlige kocken, Orhan Pamuk Snö, Ami Lönnrot (red) Empati och engagemang, Selma Lagerlöf Gösta Berlings saga, Johan Björkstén I mittens rike, Doris Lessing Gräset sjunger, Gunnar Wall Världens största politiska skandaler, Susanna Alakoski Svinalängorna, Erward Morgan Forster Ett rum med utsikt, Gisela Chand På pottkanten, Edgard Allan Poe Sällsamma historier, Patrick Süsskind Das Parfum, Per Hagman Cigarett, Per Hagman Pool, Per Hagman Volt, Amanda Svensson Hey Dolly, Marina Lewycka Två husvagnar, Ulrika Kärnborg Fredrika Bremer, Rajaa Alsanea Flickorna i Riyadh, Peter Robinson I djävulens sällskap, Sophie Kinsella En shopaholics bekännelser, Peter Robinson En bit av mitt hjärta, Carol O'Connel Mallory - Dödens sköna konst, Åke Ewardsson Nästan död man, Åke Ewardsson Vänaste land, Åke Ewardsson Den sista vintern, Jessica Valenti The putity myth, Isaac Singer Trollkarlen från Lublin, Katia Wagner Alexandramannen, J M Coetzee Onåd, J M G le Clezio Allt är vind, Harry Martinsson Nässlorna blomma, Jessica Valenti He's a stud and she's a slut, Nadine Gordimer Min sons historia, Doris Lessing Det femte barnet, Peter Olausson Faktoider, Gunilla Bergensten Familjens projektledare säger upp sig, Rory Dicker A history of U.S. feminism, Umberto Eco Rosens namn, Camilla Läckberg Stenhuggaren, Elaine Bergqvist Härskarteknik, Peter Robinson Kall som graven, Mari Jungstedt I denna ljuva sommartid, Mari Jungstedt Den mörka ängeln, Mari Jungstedt Den dubbla tystnaden, Leif G W Persson Den som dödar draken, Ian Ranking Blodsband, Linda Olsson Nu vill jag sjunga dig milda sånger, Ed McBain Pusslet, Unni Lindell Orkestergraven, Carlos Ruiz Zafon Ängelns lek, Åsa Larsson Det blod som spillts, Henning Mankell Den orolige mannen, Herman Hesse Steppvargen, John Steinbeck Möss och människor, Erik Eriksson Flickan från Moldavien, Astrid Proll Hans und Grete - Die RAF 1967-1977, Leo Tolstoj Anna Karenina, Stefan Aust Der Baader Meinhof komplex, Waris Dirie Smärtans barn, Assyriska riksförbundet Jämställdhet här och nu, Nima Sanandaji Jämställdhet inom räckhåll, Herta Müller Hjärtdjur, Carina Rydberg Den högsta kasten, Nanna Lundh-Eriksson Sveriges drottningar, John Stuart Mill/Harriet Taylor Mill Förtrycket av kvinnorna/Kvinnornas befrielse, Anders Jonsson De gjorde skillnad, Moa Martinsson Mor gifter sig, Marilyn Yalom A history of the wife, Moa Elf Karlén & Johanna Palmström (red) Äga rum, Blanco, Sissela Nordling (red) Makthandbok, Sherry Jones Medinas juvel, Katrine Kielos Våldtäkt och romantik, August Strindberg Röda rummet

Här läser jag en av alla 78 böcker på Landsort. Ser ut att vara en deckare.

Böcker att läsa 2009 del 4

Då har förra årets litteraturkanon avslutats. Jag läste ut Strindbergs Röda rummet på självaste nyårsafton. Se övriga lästa böcker här.

Anna Karenina - Leo Tolstoj: Oj, oj, oj vad segt och trist. Nästan 1000 sidor plågade jag mig igenom och det tog flera månader.

Ringaren i Notre Dame - Victor Hugo: En tidvis ganska gullig bok, men trots att jag läste den efter Anna Karenina läste jag inte ut den i ett svep.

Den högsta kasten - Carina Rydberg: Jag hade inte förväntat mig att detta skulle bli en av de tristaste böckerna, men så blev fallet. Så urbota tråkigt!

Mor gifter sig - Moa Martinsson: Den klart bästa i denna omgång! Här har jag recenserat den på feministbiblioteket.

Röda rummet - August Strindberg: Det är ju trots allt Strindberg och jag trodde att det skulle vara bättre, sa en kompis till mig när hon läst denna bok och blivit besviken. Det sammanfattar väl vad jag känner.

Jag återkommer snart med ny litteraturkanon för 2010 och i år kommer det att bli lite annorlunda.

Jag betalar gärna för städning i mitt hem!

Nu i jultider är det skönt att vi harbestämt oss för att prioritera vårt hem och vår fritid. Vi har val att lägga pengar på sk hushållsnära tjänster. Varannan vecka kommer en städerska och dammsuger och dammtorkar vårt hem. För detta betalar vi 900 kr i månaden. Utan regeringens skattereduktion, RUT-avdrag, skulle vi betalat det dubbla och det hade vi inte tyckt att vi hade råd med.

Få saker är så illa sett i vissa kretsar än just städhjälp. I de kretsar jag umgås i, där folk är liberaler och akademiker, så är det väldigt vanligt att betala, eller att överväga att betala för städning och andra saker i hemmet. Men utanför min lilla sfär så är det inte samma ljud i skällan. Trots att fler och fler har råd med städhjälp (jag inbillar mig inte att alla har råd med det, men betydligt fler än före RUT-avdraget), så skriker många högt att rika och privilegierade har råd att hålla sig med piga.

Låt oss då titta på dem som jobbar i denna sektor. Det är ofta kvinnor från andra länder som pratar dålig eller ingen svenska. Vem vill anställa den kategorin människor? Få arbetsgivare accepterar dålig svenska (möjligtvis med undantag av en brittisk pub-ägare, men där jobbar knappast etiopiska kvinnor). Det företag vi anlitar, Aqua Cleaning, har precis skaffat sig ett kontor i Hammarby Sjöstad och frågan är var alla deras anställda ska jobba om skattereduktionen avskaffats, något som vänsterkartellen hotar med.

Precis vad som varit syftet med det sk ROT-avdraget av RUT-avdraget skapat jobb, jobb som tidigare varit svarta. Cyniskt nog är inte alla som är emot RUT-avdraget, mot ROT-avdraget. Det är ok att ha skattelättnader på byggnationer och rörmokeri i hemmet, men att diska och städa är fortfarande fult att inte göra själv. Mönstret är glasklart, de traditionellt manliga sysslorna är ok att be om hjälp om, men de traditionellt kvinnliga ska man sköta själv.

Vissa säger att det inte är ok att göra skatteavdrag bara för att legalisera en kriminell sektor. Något mer cyniskt får man väl leta efter. Var verkligen kvinnor som städade för brödfödan, för att de flytt från krig och inte hunnit lära sig språket så att de kunnat få ett annat jobb, kriminella?

Det är märkligt att det ska vara så skamligt att ”inte kunna torka upp sin egen skit”. Vi har ingen bil, utan lägger hellre pengarna på städhjälp. Andra struntar i långresor till Thailand och betalar hellre en städerska. Vi gör alla prioriteringar i vardagen och vi klarar oss utan bil. Dessutom ger vår prioritering jobb. Det tänker jag inte ha dåligt samvete för.

Hämvändarparty

För första gången sedan studentbalen besökte jag Stadt i Lidköping på annandagen. Jag har tidigare beskrivit min hemvändarångest här, men trots att jag kommit över den ångesten tillräckligt mycket, har jag alltså inte varit på Stadt. Främsta orsak till det är det höga inträdet (jo, så är det faktiskt).

För 180 kr fick jag och min man uppleva Lidköpings samlarpunkt på annandagsnatten. Vi drack massor med öl och drinkar (det behövdes!), men trots att ”alla var där” såg jag ingen annan, som jag verkligen känner, än min kära vän från riksdagskorridorerna. Jag och min man kände oss lite bortkomna och jag led av lite ångest:

Ångest 1: Det är som en finlandsfärja och jag tycker egentligen att det är bra.

Ångest 2: De flesta i min ålder sitter hemma med sina barn.

Ångest 3: Scotts spelar och sångaren var min tonårsförälskelse. Dock ej besvarad sådan. Jag fick en tryckare på fritidsgården, men jag fick aldrig hångla.

Sedan händer en annan sak som bara händer i småstäder. En kille som jag först inte känner igen går fram och vrålar i mitt öra mitt under konserten: Är det du som är politikern? Vad ska jag svara? Ja, säger jag lite förvirrat. Han berättar att han är bror till en annan av mina tonårskärlekar (en besvarad sådan, med honom fick jag hångla) och att han kandiderar till fullmäktige i en av Sveriges större städer för ett annat alliansparti. Jag vet inte varför jag får den informationen, men jag önskar i a f honom lycka till. Roligt att se att man gjort avtryck i sin hemstad.

Det var det, Stadt i Lidköping med Scotts och hela köret. Jag tillbaka till Stockholm igen och nu är det tid att packa upp och sedan diska de fina besticken vi köpte på Rörstrands outlet.

Tid för njutning

Nu är det jul och med jul kommer underbart god julmat och massor av julgodis. Ingenting av det underbara ätbara i juletid är nyttigt och ångesten över extrakilo som ska bantas bort i januari är på många håll stor. Här kommer några tankar från mig inför den kommande matfrossan. Tänk efter, är det värt att ha ångest?

Jag är överviktigt, inte mycket, men tillräckligt för att jag måste tänka på vad jag stoppar i mig för att jag inte ska gå upp mer. Men jag trivs med mig själv. Jag tycker om min kropp och hur jag ser ut. Inte varje dag och inte varje sekund av dagen, men i det stora hela så är jag nöjd. Jag behöver som sagt gå ner i vikt, men som för många andra så är det inte ett akut tillstånd av fetma.

Därför har jag inte ångest. Jag vet att jag kommer att gå upp i vikt under julen och att jag måste anstränga mig hårdare i januari för att gå ner det igen. Jag vet det, för det är så varje år. Vad jag också vet är att jag brukar vara extra motiverad just i januari att träna hårdare och äta nyttigare. Därför känns det verkligen meningslöst att tänka på det i förväg. Istället för att ha ångest för varje tugga jag tar, så njuter jag av att det är jul och att maten och godiset är gott. Njuter, inte har ångest.

Mitt råd till alla julfirare är att börja tycka om er själva och njut av att vara lediga och slappa. Fundera på vad ni vinner på att tänka på om det är lättmjölk eller standardmjölk i latten, hur mycket konstiga tillsatser det är i ischoklad eller om det är ok att dricka vin varje kväll under ledigheten. Vad spelar det för roll? Var sak har sin tid och nu är det tid för njutning.

God jul!

Lite bilder från julen 2008:

Julmat till lunch.

Julmat till middag.

Julefterrätt.

Julhanna anno 2008.

Har feminister bättre sex?

Frågan diskuterades på fikarasten efter att vi läst ingressen till denna artikel i Expressen. Jag svarade ja och fick mothugg av två manliga kollegor, som båda betraktar sig själva som feminister. Det kan man väl ändå inte påstå, sa den ena. Jo, tror jag absolut! (Jag hade vid denna diskussion inte läst artikeln, och nu efteråt när jag har det kan jag hålla med skribenten, men denna bloggpost handlar enbart om påståendet).

Först ska jag väl säga att jag menar generellt och inte på individplanet. Feminister som grupp har förmodligen bättre sex än icke-feminister som grupp.

Med det klargjort ska jag förklara hur jag tänker. Genom tiderna har patriarkatet varit ett faktum och även om man har gift sig av kärlek så informationen och upplysningen om sex inte varit särskilt bra. Efter 70-talet har mycket förbättrats, men fortfarande lever många människor fångade i sin egen könsroll. För att ha bra sex så krävs det (tror jag i alla fall) en medvetenhet om sin egen kropp. Man måste också veta vad man gillar och vad man vill ha för att det ska vara skönt. Sedan måste man ha mod att tala om för den andra vad man vill och ha mod att fråga vad den andra vill ha. Båda måste ha mod att ta för sig och låta den andra ta för sig.

Jag tror att feminister är mer medvetna om sin kropp och om könsroller och när man når ett feministiskt medvetande så blir man förhoppningsvis också medveten om sin egen kropp och att man själv också har rätt att njuta. Jämställda män, skulle jag tro, är också mer medvetna om att sex är njutning för båda.

Jag kan förstå att detta är provocerande för många personer som tycker som jag, men som inte kallar sig feminister. Till dem vill jag säga att detta är en generalisering och att det inte är en hållbar argumentation på individnivå. Jag tror också att mycket blir bättre med tiden, feminist eller ej. Och för det kan man verkligen tacka feminismen och den sexuella revolutionen!